Om jag vore en film enl testet så skulle jag alltså vara
Sweet :)
En gång gled jag runt i Amsterdam själv efter att mina polare fåt stålartorsk och dragit hem så jag fräste runt i europa själv i väntan på att min danska kusin skulle få semester. Iaf I amsterdam pajsade jag runt och skulle glo på redlight som skulle vara en helt udda upplevelse. Fast efter ett ganska kort tag orkade jag inte leta längre (sov på tågen och gled runt på dagarna = ganska trött om man haft dålig plats på tåget). Ja så jag var iaf mycket seg för det var förmiddag och tidigt. Så jag satte mig vid någon grej och hängde lite. Då kom en skäggig farbror och tyckte jag skulle göra ett personlighetstest. Nä det är bra sa jag. Jo gör ett personlighetstest, det är på vårat kontor 100 m bort så får du kaffe och bullar och mackor. Ser jag ut som en uteliggare tänkte jag och gick med på det. Inne på kontoret vi dett runt bord satt det några brittiska snubbar och gafflade lite om testet och det va en del irritation. På väggarna hängde det tavlor på trollkarlar i rymden och rymdskepp och foton på en massa sjömän och rymdskeppsbesättningar (Det visade sig vara scientologer i sina framtids/ framgångsuniformer). Ja så satte jag igång med testet och det var en jävla massa frågor. Mitt under testet spårar först en engelsk lirare ur och slår i bordet och skricker en himla massa fuck och hytter med ena näven sen skenar han ut därifrån. En polare till honom gör ungefär samma sak fast lite mindre fuck och den tredje syltryggen halkar efter.
Jag dricker kaffe och käkar mackor och brunar lite på det konstiga framgångskaffeet och försöker lista ut om det verkligen är scientologer.
När testet är klart får jag fika och löka i 15 min till. Sen får jag cigg och mer kaffe av en tant med eget kontor. Hon är ngn sorts expert på testet och förklarar att deras supersmarta dator från framtiden (det sa hon inte men hon ville säkert att det skulle vara så) datorfan sa att jag var självmordsbelägen och deprimerad. Det var ganska konstigt. Jag var väldigt nöjd med min tågluffarsemester, lite olykligt kär, eller ganska mycket, men iaf det var ju någon annan stans så det var konstigt tyckte jag och blev erbjuden att köpa böcker och gå med i framgångsklubben.
Nej tack sa jag åter igen och köpte en bok. Jag sa nej till medlemsskap alltså. Boken köpte jag som en souvenir. Det var mitt andra möte med ngt sektliknande så jag hade tydligen inte lärt mig att inte dela ut min adress. Så jag gav dom adressen,, vilket jag inte minns när jag skulle ha gjort, men dom skickar brev till mig fortf. Inbjudningar till möten där dom sjunger håller i rör som dom tror kommer från framtiden och försöker psyka varandra. Jag fattar inte riktigt vad det går ut på för jag kan inte holländska som dom envisas med att skriva. Får kika på bilderna och fatta ngt ord här och där. Men i huvudsak verkar dom köra det jag sa nyss. Hålla i små rörstumpar som skall connecta personerna med varandra. Dom kör det parvis och sitter och blänger på varandra tror jag.. äh skit samma. Jag har aldrig svarat på breven och jag trodde att dom gett upp. Jag gjorde testet i Amsterdam 1994 ungefär elva år sedan. Först nu efter elva år får jag mitt första handskrivna brev som inte är en inbjudan. Nån jävel där nere undrar vad jag tyckte om boken! elva år efter jag köpt den! Så jävla härliga pajsare det där.
Nu ska jag göra ett till test.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment