Bistro Boheme kan dra åt helvetääääääääää

Bra recention av nya BB som ser ut som ett kalkigt futuristiskt polskt sunkhak.
Jag har svårt att förstå hur någon kan rasera en så trevlig bar/resturang.
För BB var inget riktigt sunkhak, det var ett speciellt trevligt ställe.
Nu är det som vilken annan random 90-talsbar med självlysande bardisk.

Nedan Krogkommissionen från Dagens Nyheter:

Ta det kallt innan du bestämmer dig för nya Bistro Bohème.
En bra kock älskar sin kniv, sägs det. På Bistro Bohème verkar det i stället vara kylarna som väcker varma känslor hos kökspersonalen. En ny subkultur i krogbranschen? Konceptet tycks vara att servera maten så nära fryspunkten som det bara är möjligt. Så har vi till exempel fått frostnupna tomater (som skulle vara ugnsbakade enligt menyn) till den brända bruschettan, en kulen förrättsbakelse med färskost, och näst intill bottenfrusna såser till de grillade, ljumma köttbitarna.

Kanske har de nya ägarna varit alltför bokstavstrogna i sin ambition att förvandla rustika Bistro Boheme till ”cool” designkrog. I våras uppstod en mindre folkstorm på Facebook när man aviserade att den franska arkitekten Guy Monseaus postmoderna pastellinredning skulle slängas i containern. Ägarna backade tillfälligt, men nu har hela rasket slängts ut.

Lokalen är visserligen renare och fräschare än någonsin, men också mer opersonlig. Kultiga Bistro har blivit en turistfälla i mängden på vimliga Drottninggatan. De i sig vackra marmorväggarna bildar tillsammans med flygande (mar)drömmar i form av blaffiga vita takkronor och hårt ljus en iskall miljö med helvetisk akustik. Syntmuzak på repeat sänker temperaturen ytterligare. Och maten, ja den är som sagt i kallaste laget.

Den ovannämnda bruschettan (98 kr) är ett uppenbart bottennapp, ett par skrynkliga skivor kylskåpskall serranoskinka slängda i en hög bredvid det vidbrända brödet och de likaledes väl kylda tomaterna. Det enda som smakar bra på den tallriken är saltet på grönsalladen.

Smördegsbakelsen (125 kr) är degig, geggig och på det hela tag et en rätt läskig kvarleva från 70-talet. Den serveras med (kall) grillad sparris och ett (kallt) Virgin Mary-shot à part. ”But whoåaj”? som Jonas Hallberg brukade fråga besökande popartister i gamla ”Måndagsbörsen”.

Bland de tjeckiska klassiker som finns kvar i menyn har vi testat pragerschnitzel (136 kr). Inte dyrt men vad hjälper det när det inte heller smakar gott. Det är en pappersmasseliknande utbankad skiva griskött – ungefär lika mör som Charlie Chaplins skosula – med ful och trist panering, ”tjeckisk” potatissallad med ärter som tappat färg och smak av dijonsenap som inte hör dit.

Den grillade kalvryggen (209 kr) ska enligt menyn serveras med ”färsk” oreganorostad sparrispotatis och en kall syrlig honungs- och tomatconcasse. Potatisen är emellertid spansk färskpotatis så vitt vi kan bedöma, och såsen sätter inte direkt fart på smaklökarna. Det gör inte heller den prydligt skivade kalven, som är lätt rosa, lätt ljummen och lätt glömd (219 kr).

Servitrisen bryr sig inte om att fråga hur gästen vill ha sin oxfilé för 260 kronor, men den kommer lyckligtvis in med en blodröd kärna. Inte fullt ut prisvärd, men ändå ett av de säkrare korten. Serveras med valfri potatis och sås, vår barbecuesås var god, men – rätt gissat – snorkall.

Citrongräs- och ingefärasotad biff med asiatiskt inspirerad vårlöksdressing (136 kr) visar sig faktiskt vara fria fantasier. Rätten består i själva verket av fullkomligt likstelt nötkött i skivor. Det är iskallt (surprise!), ser närmast gravat ut och är översaltat. I övrigt består rätten av fräscha salladsblad av olika sort, gurka, tomat och en tartarliknande sås i separat kopp.

Uppläggen är genomgående 90-talistiska, med konstfullt spritsad brun fond på det vita porslinet. Vinutbudet på glas är extremt torftigt: chardonnay, saftrosé, chilensk cab och ett hyfsat shiraz. Ölsortimentet är betydligt bättre, ett arv som man värnat om tillsammans med gulaschsoppan och den friterade osten. Men vad spelar det för roll när det var atmosfären och stammisarna som lyfte gamla Bistro ur sunkkrogsträsket.

Baba med sommarens bär och gammaldags vaniljkräm (78 kr) är inte oäven men nykteristvarianten av den syndiga, romdränkta gudaspisen. Vaniljkrämen anar man dessvärre bara, desto generösare är det med vispgrädde.

Publiken är cityblandad, med ölhävande grabbgäng, teaterturister och enstaka par som ser ut att hoppas på en romantisk middag. Taskiga odds med tanke på att erotiska vibbar är temperaturkänsliga. Vid ett av våra besök vandrar gästerna vid bordet intill demonstrativt fram till bardisken och lämnar tillbaka sina tallrikar. Hade Krogkommissionen inte varit ute på jobb hade vi gärna följt i deras fotspår.

Källa Krogkommissionen:
http://www.pastan.nu/ataute/krogkommissionen-testar-bistro-boheme-3010-2008-1.54352